Vi började nu närma oss Koenigsegg:s extremt diskreta byggnader som mer såg ut som Nils Holgersson gården eller nåt sådant, huset ligger mitt i byn och är utåt sett en gammal skånelänga med vasstak och alla attiraljer därtill. En hel del av oss var nog ganska spända och nyfikna inför detta ställe som var något väldigt speciellt att få komma så nära inpå. Det första vi ser när vi äntrar byggnaden är väldigt trevligt då yttre rummet är uthyrt till en bilförsäljare, den bil som står mitt för utgången är en Z8 med
35 mil på mätaren och den skäms verkligen inte för sig, inte ens hos Koenigsegg. Efter en kort stund dök Christian Von Koenigsegg upp och hälsade oss alla hjärtligt välkomna, vi traskade upp på andra våningen där själva kontoret och konstruktörerna fanns, det första som mötte mig var en äkta matta med Koenigsegg loggan Mmmm.... Förbi ett par skrivbord och in i konferensrummet där det fanns lite accessoarer och böcker samt en äkta Koenigsegg cykel á 15000!  Efter en kort presentation av KAK och vilka vi var så började Christian att berätta om hur bilen kom till och vad det egentligen är för bil. Vi blev verkligen bra informerade om hela historien på ett angenämt sätt samtidigt som vi fullt ut kunde ställa frågor om hela verksamheten, Christian som person och företagsledare. Efter lite samtal fram och tillbaka spelades en testkörning utförd av Björn Sundfeldt upp på  en gullig 14" och man kunde verkligen njuta av vår egen lille Tiff Needel, att bilen går bra var det ingen som tvekade på men här fick man lite ståpäls när utgången ur en del kurvor var ganska breeed....

Efter videon så var det dags för ytterligare frågeställningar och vi fullständigt bombarderade Christian med nyfikna frågor om bilen. Till slut kände vi oss nöjda och det var dags att möta konstruktörerna. Över till andra sidan av övervåningen och där mötte vi deras tekniske konstruktör, dagen till ära var 2 av 3 i styrkan ledig och den enda som var kvar fick berätta för oss hur det gick till att konstruera dom olika detaljerna, även här fick vi svar på alla frågor vi ställde och känslan  var verkligen mysig att stå och kika på skärmen när dom visade upp oss lite av bilens inre delar. Även denna avdelning var nu avklarad och vi började närma oss det allra mest spännande, själva tillverkningen....

Det första rummet vi kom til var där man gjorde själva ramen eller semi-monocoque som det heter, själva ramen består helt och hållet av Karbonfiber och kevlar, materialet består av tunna ark som är dränkta i ett slags epoxylim, man bevarar materialet i en frysbox som vi fick kika ner i. Konstruktionen går till såhär ungefär:
Man formar ihop biten lager för lager till man nått 21 lager av dom tunna arken för avslutningsvis baka hela härligheten i en ugn under 6 timmar. Nästa station vi kom till i samma rum där höll man på att sätta ihop och grovputsa liten på en vagga eller vad man nu kallar det, alltså själva den delen som rymmer folket i bilen, 60kg väger hela den biten och det är verkligen inte mycket, man skall vet att detta är en otroligt stabil konstruktion så man har inte tummat på säkerheten. I nästa rum så slutförde man vaggan och slipade till den så den fick perfekt finish innan lackering, man kan tycka att det är lite synd att dölja den vackra kolfibern med lack men så är det i alla fall.

Nu var det dags att traska vidare mot andra avdelningar och på vägen dit såg vi en komplett Koenigsegg stå ute på gården, en Honda NSX lyckades vi även skymta på bakgården.. Nu kom vi till det rummet där man monterade ihop bilarna, här sattes motorer på plats, elektroniken monterades och lite av varje sattes på plats. En rolig sak var att det var 2 vänner från BMW klubben som jobbade på Koenigsegg och en av dom mötte jag mitt inne i den första bilen som skall levereras alldeles strax, han höll på med ABS funktionen tyckte jag mig höra det var någon slags intrimning, bilen i övrigt var läckert röd och såg väldigt klar ut förutom i kupén som var ett litet virrvarr av kablar. Här fick vi förmånen att plåta för fulla muggar och man tröttnade aldrig på att plåta den läckert röda bilen ur alla möjliga och omöjliga vinklar. Allting andades kvalitet och man såg att komponenterna var av extremt hög kvalitet. Nästa rum var där man putsade och satte samman själva karossen innan lackering, här kryllade det av kolfiberdetaljer som skulle bli en komplett kaross. Här träffade jag nästa grabb från BMW klubben och det kändes trevligt att han snickrade ihop sin beskärda del av bilen. Vi gick runt ett tag och kikade på dom olika nakna detaljerna, personligen tycker jag materialet är riktigt läckert och jag hade nästan önskat att få min bil endast klarlackad så att man verkligen såg kolfibern.

Nu var det dags att traska tillbaka till monteringsavdelningen, jag lyckades höra att Christian ville få igång bilen ute på gården och jag hörde även ett par ord om provåkning!!!! Bilen var inte tankad och medan det fixades så passade vi på att riktigt njuta av bilen ur alla vinklar, kameran började nästan glöda så många bilder som jag tog, batteriet till kameran har faktiskt tagit slut väldigt fort dom senaste gångerna men just idag så verkade det på extra gott humör och höll ut mycket längre än "normalt, tack för det kameran ; ) Folket började att samlas runt bilen och alla stod och diskuterade och drömde lite om vad man skulle göra för att kunna köpa en. Till slut så kom Christian ut och pratade lite om bilen, han annonserade ut att en av oss skulle få möjlighet att få provåka bilen men han visste inte hur vi skulle lösa VEM som skulle åka.
Vi blev förfrågade vem som skulle åka och så snabbt har jag aldrig sett folk räcka upp sina händer (jo jag också såklart) Olika alternativ i form av stickor och lottdragning diskuterades, till slut kom vi fram till att en utslagsfråga skulle avgöra vem som skulle få åkturen och det tyckte vi alla lät bra. Under tiden vi stod och pratade med Christian så hade en av grabbarna från monteringen startat upp bilen, dom ljuden som kom från bilen gjorde att man fick ståpäls direkt, att det kan komma så ljuvliga toner ur en bil är egentligen rätt otroligt, jag säger bara, Mozart släng dig i väggen! Nu var det dags för själva frågan och alla stod med öronen på helspänn, frågan var
Hur lång tid tar det för en Koenigsegg att avverka strippen eller rättare sagt 402 meter? Svaren varierade från 6 sekunder (Bosse skäms på dig) upp till 15-20 sekunder. En kort fundering gjorde att jag gissade på 11 sekunder vilket är ungefär vad en vass motorcykel klarar det på. När alla hade gissat var det dags att avslöja det rätta svaret och nu var vi riktigt spända allihopa tror jag, svaret var 10.8 och då var jag otvivelaktigt närmast!!!!!!!!!! Rätt intressant och se hur man förändras vid en sån här situation, jag blev helt spattig och visste knappt var jag skulle ta vägen, en hel del avundsjuka suckar hördes men just nu så hade jag fullt upp med att komma fram till om jag skulle filma i bilen eller låta någon annan filma det hela, till slut så bestämde jag mig för att filma från bilen och nu så skulle jag försöka tråckla mig in i bilen. Bilen var väl inte speciellt svår att komma i, men med mina extra kilon lite överallt och en rejäl brandsläckare på golvet så fick man tråckla lite extra för att komma på plats. Nu har det aldrig varit så enkelt för mig att göra lite akrobatiska övningar, hade det behövts hade jag gjort betydligt mer avancerade saker för att komma in i bilen såklart..
Väl på plats så satt man rätt bra med tanke på vad det är för bil, att den är 1.07 över marken gör att sittställningen blir lite liggande men det ger också den rätta känslan. Stolarna var hårda som sig bör men det var absolut inga plankor utan vi snackar skinnklädda sportstolar som höll dig på plats ordentligt, faktum är att stolarna är justerbara och det vet jag inte om alla bilar i denna klass är.

Nu var det dags för avfärd och detta var något fantastiskt som jag verkligen inte hade räknat med, här sitter man med tillverkaren till en av världens allra häftigaste supersportbilar och skall iväg på en provåkning... Bilen var väl inte tyst som en viskning men ljudet var ett sådant som jag skulle kunna tänka mig att leva med resten av livet, kanske ett slags kroniskt Koenigsegg-tinitus. Christian berättade att bilen var ett testexemplar för journalister och testförare och att den blivit rätt bra misshandlad under dessa stunder, ett exempel han berättade var om en motorjournalist som lyckade med konststycket att lägga i 1:an i 160 km/H, vem som helst förstår att bilen inte mår bra av detta. Vi fortsatte att diskutera lite runt bilen medan vi körde ut ur byn och lät bilen få upp lite arbetstemperatur. Att filma under färd var inte lätt och jag hade inte några större förhoppningar om resultatet men jag beslöt mig för att prova i alla fall, nu kom vi ut på lite bredare väg och jag fick med den gång en liten fingervisning om accelerationen i bilen. Färden gick vidare och vi kom fram till en rondell där Christian visade väghållning och G-krafter, 2 varv avverkades för att sedan köra mot Hjärnarp igen, väl ute ur kurvan demonstrerade Christian väghållningen genom att i relativt hög fart vrida på ratten ORDENTLIGT åt vänster och höger. Nu är ju redan uttrycket bilen ligger som ett strykjärn redan uttjatat men här gjorde verkligen bilen skäl för orden, bilen kändes otroligt stabil utan att för den sakens skull var hård som en planka, det är ju inte för inte som det stod Öhlins på dämparna. Efter den lilla uppvisningen var det dags för en ännu mer intressant uppvisning som heter acceleration, bilen ifråga var som sagt ett testexemplar som var rätt hårt åtgånget och prestandan var upp till 100hk lägre än ett leveransexemplar. I normal landsvägsfart trycktes plattan i mattan och vi for framåt likt en missil, nu får man inte köra fortare än 70 på vägen så jag vågar inte avslöja hur fort det gick men jag var fullt nöjd och hade ett leende på läpparna som ingen kunde ta miste på. Att bilen  hade en otrolig acceleration var det ingen tvekan om och dessutom så fortsatte den att acca lika hårt på flera växlar mmmmm. vi började närma oss Hjärnarp igen och ett par rundor framför huset så var det dags att köra in bilen. När vi körde in på baksidan så varvades bilen upp ordentligt och dessa toner gjorde nog oss alla överens om att detta var något magiskt som vi inte skulle få uppleva varje dag. Nåja bilen kördes in i produktionen och nu skulle man börja förstå vad man varit med om, leende på läpparna var precis i höjd med öronsnibbarna och allting bara virvlade omkring i huvet. Att komma ut ur bilen var betydligt svårare då stora delar av min kropp ville stanna kvar i sätet, hjärnan skickade signaler till benen att inte röra sig och stanna hör resten av livet men till slut kom jag ut ur bilen. Folket samlades runt bilen och var givetvis nyfikna på kommentarer och att själv få provsitta bilen, alla turades om att "torrköra" lite bakom ratten och fortsätta att ställa frågor till Christian om bilen. Besöket hos Koenigsegg avslutades med en genomgång av dagen och vi fick även chansen att bombardera Christian med fler frågor, det fanns en uppsjö av frågor som skapats nu under besöket och alla fick bra och snabba svar. Vi avslutade träffen med att tacka för oss och överräcka ett KAK Atlas samt senaste numret av medlemstidningen.

Hemfärden minns jag inte speciellt mycket av men folk sa att jag var alldeles glansig i ögonen och liksom frånvarande ; ) undra varför... Till slut var vi i alla fall på hemmaplan och vi tackade hjärtligt för en trevlig busstur med KES Travel samt ett väldigt intressant och spännande arrangemang av KAK. Väl hemma så monterades kameran i tv:n och man kollade filmen och fotona från dagen ett antal hundra gånger.... Tack än en gång till alla som hjälpt till och arrangera denna dag, även utan min provåkning var detta en jätterolig dag som jag kommer att ha i minnet en lång stund. Jag avslutar med ett gäng bilder från både F10 och Koenigsegg, prestandamässigt är väl JAS och Koenigsegg likvärdiga men jag hoppas ni ser skillnaden ändå.

Johan Sjöström